När man pratar italienskt och framförallt pasta så dyker ofta tomatbaserade rätter upp på folks topplistor.
Pasta bolognese eller lasagne är mångas favorit, högt upp hittar man så klart också pasta med ändlösa varianter av pesto.
Några av mina favoriter är pasta puttanesca och olika former av fylld pasta eller den rätt med karl-johan, vitt vin och vitlök som Kungen från Sölvesborg lärde mig.
När jag tänker på italiensk mat så tänker jag ofta i regioner och att råvarorna är så löjligt bra och färska/solmogna vilket gör att rätterna ofta är enkelt komponerade. Den italienska peston är ett lysande exempel, där använde man de ingredienser som växte i området och därför är det ibland sardeller och ibland paprika i peston.
En rätt som aldrig får glömmas när man pratar italienskt är pasta carbonara. Det är en enkel rätt som är rich och gräddig i tonen och jag gillar personligen när svartpepparn verkligen biter ifrån.
Som kött har jag gjort det fantastiska snabb-seitanreceptet på vardagsmatad. Jag skar det i relativt tunna skivor som jag sedan klippte ner i kokande vatten. Lät det svalna någon minut och därefter marinerade jag det med milt paprikapulver, rökarom och s&p. Salta rejält!
Fräste seitanen i småbitar tills de fått lagom krisp på alla sidor. På med god växtgrädde och buljongpulver och lät det småputtra några minuter. Därefter redde jag av med 1 msk rismjöl som jag rört ner i 1 dl vatten. Ta inte för mycket bara, det är inte gott om såsen blir för rich.
Rör ner pastan, jag använde vit fiber tagliatelle, i såsen så den verkligen sätter sig. Krydda generöst med svartpeppar, gärna nykrossad direkt från morteln! Garnera med lite gröna kvistar och drick gärna ett glas rött till, det gjorde vi!
Så du verkar ha fått smak för tagliatelle ändå? Bra!
carbonara var det bästa jag visste när jag åt kött, har därför alltid haft svårt för vegovarianten. borde kanske göra ett nytt försök dock.
det finns inte ord för hur viktig din blogg är! fortsätt fortsätt fortsätt!