Häromdagen såg jag Köpinge Hillbillies på tv. Det handlar om ett rullstolsrugby-lag och skildrar de personer som spelar i laget. Det är ett ganska kul program förutom att det är lite väl snyftigt, man märker att killarna som sitter i rullisarna inte är i närheten så sentimentala som producenten som hela tiden vill tvinga fram tårar. Klart att det är en jävligt stor trist grej om man är med i en olycka och blir förlamad. Men livet måste liksom rulla på ändå, mer rugby mindre tårar tack.
Det jag tycker var allra mest upprörande var när en av killarna skulle laga middag med sin flickvän. Hon frågade vad han var sugen på och han svarade. Köttbullar och makaroner och ketchup, kunde han tänka sig. Hallå, kan det bli mer tragiskt? Jag förstår att SVT vill spinna på alla cylindrar för att vi ska känna empati för killarna, men att både sitta i rullstol och sen äta frysta köttbullar till middag blev för mycket. Jag hade tårar i ögonen när eftertexterna rullade.
Glimten i ögat heter det visst. Igår blev jag sugen på stuvade makaroner och korv. Gjorde en egen ketchup för att det skulle kännas lite mer värt.
Jag stuvade makaronerna i 4 delar mjölk och 1 del vatten. Använde Icas sojadryck, lite buljong, salt, peppar och riven muskot. Det blev rå-gott!
Ketchup
1 burk hela skalade tomater
1/2 lök fint, fint hackad
1 tsk ingefärspulver
lite korianderpulver
1 tsk rostad och mortlad fänkål
1/2 msk ättika
ca 1 msk rödvinsvinäger
2 msk råsocker eller liknande
salt och peppar
(en liten bit kanel eller stjärnanis?)
Lät puttra i 15 minuter, mixade och lät stå kallt. Längtar till nästa gång jag ska använda den eftersom den då säkert blivit dubbelt så god!
